Poes dikt The Raven är en av mina favoriter. Den ger en väldigt kuslig stämning och det är inte så klokt att läsa den på kvällen när man sitter ensam hemma. Fast det kanske bara är jag som är lättskrämd. Språket är i alla fall så fint att det är värt att bli skrämd för.

Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer,
`Sir,' said I, `or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is I was napping, and so gently you came rapping,
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you' - here I opened wide the door; -
Darkness there, and nothing more.

Här finns hela.