Tidigare i veckan skulle vi läsa Vildanden, ett drama av Ibsen. På gammal norska. Gud vad spännande, tänkte jag, äntligen får jag läsa något på gammal norska. Men det var inte så farligt, faktiskt, och pjäsen var bra. Jag blev faktiskt positivt inställd till den så fort jag började läsa eftersom några av karaktärerna hette "en blegfed herre", "en tyndhåret herre", och "en naersynt herre". Skulle någon verkligen bli glad av att få jobbet som en blekfet herre?