Hittade en underbart välskriven blogg när jag susade runt på the internetz. Det är tydligen ett bloggprojekt av Malmöoperan, men det spelar ingen roll. Den är värd att läsas för läsandets skull tycket jag. Ett utdrag:
"Går i militärtakt längs alla gator jag hatar. När jag kommit fram lutar jag pannan mot lägenhetsdörren innan jag öppnar den. Möts av piano. Piano? Tror först att det är mosters sävliga sonat (som inte har tumlat genom lägenheten sedan innan A kom hit). Följer ljudet in i biblioteket och där sitter han vid flygeln. Hollywoodtroget i vit skjorta, Quasimodo-kupad rygg och smärtsamt galopperande fingrar över tangenterna. Jag visste att han spelade, men överrumplas ändå. Fyllan nästan sipprar ur huden på mig. Försöker stå rakt. Följer hans händer, stänger munnen." - Härifrån.