Jag gillar inte att bo i denna lägenheten längre. I förrgår stannade en kvinna och pratade med oss när vi gick med Kalle. Trodde att hon skulle fråga om vägen, men hon var en granne som hade en hund som inte gillade andra hanhundar, och frågade om vår var tik eller hane. Vi såg tydligen förvirrade ut, för hon frågade om vi var svenskar. Vi sa ja, men hon trodde inte på oss av någon anledning och började prata engelska. Då tänkte jag först att hon inte var svensk, men det var hon. Dock var det så pinsamt eftersom vi redan pratade engelska, så jag kunde inte säga att vi var svenskar.
Idag träffade vi henne igen utanför huset. Hade bestämt att jag skulle säga att vi var svenskar nästa gång jag såg henne, men det blev bara för pinsamt. Nu tror hon dessutom att jag kommer ifrån Tyskland, eftersom hon frågade vart jag kom ifrån och jag sa 'Gothenburg'. Hade hoppats att det skulle få henne att förstå att jag var svensk och att allt var ett missförstånd, men tyvärr gick det inte så bra. Hon tolkade nämligen mitt svar som att jag kom från Tyskland. Vet inte hur jag lyckats hamna i en sådan här situation. Det borde inte kännas så pinsamt, egentligen, för det är ju ganska roligt, men jag tycker att hela denna situationen är fruktansvärt pinsam. Killen har sluppit det mesta av det eftersom han var helt tyst första gången och flydde den andra.

Kalle är i alla fall lyckligt ovetande om all pinsamhet, även fast han är orsaken till den.